Mellankommunal samverkan om gymnasieutbildning har förekommit under en längre tid. Till skillnad från den omfattande mellankommunala samverkan som finns om tekniska och administrativa frågor är detta ett exempel på samverkan inom ett välfärdsområde. Kommunerna har ett uppdrag att erbjuda sina invånare gymnasieutbildning och det berör alla invånare i en kommun.
Samverkan inom området innebär dock utmaningar eftersom många kommuner konkurrerar såväl med friskolor som med andra kommuner om elever. Det menar Bo Persson, statsvetare och forskare på Centrum för kommunstrategiska studier, CKS. Tillsammans med Elin Backström, statsvetare och tidigare forskningsassistent på CKS, har han studerat tre kommunalförbunds samverkan kring gymnasieutbildningsområdet.
Mer forskning behövs
– Förväntningarna på mellankommunal samverkan är stor i Sverige men det finns ett behov av mer forskning om hur den fungerar i praktiken. Därför har vi valt att undersöka vilka förutsättningar som finns för en långsiktig samverkan inom gymnasieskolan, säger Bo Persson.
I rapporten ”Hållbara strukturer för mellankommunal samverkan” tittar författarna bland annat på hur kommunernas samverkan kring gymnasieutbildningsområdet har initierats, upprätthållits och utvecklats över tid, vilka faktorer som påverkat samverkan samt hur likheter och skillnader mellan de tre fallen kan förklaras.
– Vi har tittat på tre förbund som är ganska olika i sammansättningen av kommuner. Resultaten visar bland annat att det finns många bakomliggande faktorer till hur ett kommunförbund lyckas i sitt samverkansuppdrag och att informella relationer spelar roll för hur man lyckas, säger Bo Persson.
Stor skillnad mellan de undersökta förbunden
I fallstudien jämförs tre förbund; Jämtlands gymnasieförbund, Sydnärkes utbildningsförbund och Kunskapsförbundet Väst.
Den förstnämnda har en struktur med Östersund som den dominerande kommunen och ett antal tillhörande mindre kranskommuner. En av utmaningarna var i detta fall att lyckas bygga upp en struktur som både var fördelaktig för den stora kommunen Östersund, som egentligen kunde klarat sig på egen hand, och för de mindre kommunerna, som var mer beroende av samverkan.
I Sydnärkes utbildningsförbund som ursprungligen bestod av Kumla, Laxå, Hallsberg och Askersund fanns sedan tidigare en stark samarbetsanda som delvis kan hänföras till att de deltagande kommunerna styrdes av liknande politiska majoriteter. En annan faktor som underlättade var att det bara fanns en gymnasieskola inom förbundet. Kumla valde senare att lämna samarbetet för att vända sig mot Örebro i stället.
Samverkan inom Kunskapsförbundet Väst, som består av Trollhättan och Vänersborg, var betydligt mer komplicerat än i de två första fallen. Här handlar det om två lite större kommuner som geografiskt ligger nära varandra och som båda har egna gymnasieskolor. Bo Persson menar att samverkansprocessen upplevdes som ganska smärtsam och tuff;
– Det kan bero på flera olika faktorer, som till exempel olika politiskt styre och att kulturkrockar som uppstod mellan tjänstemannastaden Trollhättan och arbetarstaden Vänersborg.
Aktörskonstellationer och informella nätverk spelar en viktig roll
En viktig slutsats av undersökningen är att konstellationen av kommuner, inte bara antalet, spelar roll för möjligheterna att samverka. I fallet Jämtland är det flera kommuner, där en kommun som är betydligt större än övriga dominerar och samtidigt skapar stabilitet. I fallet Väst är antalet kommuner minst men de är jämnstora och väldigt olika i sina konstellationer, något som lett till mer konflikter.
Andra faktorer som påverkar förutsättningarna för kommunalförbundens samverkan kring gymnasieskolan handlar om hur man väljer att designa representationen och fördela rösträtten i förbundet. Hur förbundet finansieras är också en viktig fråga. I vissa fall används medlemsbidrag som baseras på hur många elever som kommer från varje kommun. I andra fall går man efter kostnaden för en elev.
– Utöver diskussionen kring konstellationen av kommuner har vi också sett att det tar tid att bilda kommunalförbund, att informella nätverk är viktiga som komplement till den formella samverkan och att förbunden är känsliga för förändrade institutionella, politiska och ekonomiska förändringar, avslutar Bo Persson.
