Det är torsdagen den 11 april och klockan har just passerat 13.30 då det andra seminariet i CKS:s ambulerande seminarieserie inleds. Denna gång befinner vi oss i Valdemarsvik där Sofie Storbjörk, universitetslektor och forskare vid tema miljöförändring vid Linköpings universitet, håller föredrag. Hon har ett särskilt intresse för vilket avtryck klimat- och miljöfrågor gör i beslutsfattande och praktisk planering, liksom vad som möjliggör och begränsar förändringsprocesser. Sofie redogör för begreppen ”mitigation” och ”adaptation”, två viktiga pelare i en klimatpolitisk diskussion.
– Mitigering handlar om att identifiera åtgärder som kan begränsa utsläppen. Adaptation handlar om att stegvis rusta samhället för att möta ett förändrat klimat.
Strategier i känsliga miljöer
De ovannämnda begreppen hör ihop. Konsekvenser medföljer, oavsett om vi lyckas energieffektivisera och minska utsläppen. För att lindra sårbarheten är det därför viktigt att planera rätt. Sofie menar att vi exempelvis bör fokusera på klimatanpassning vid kust- och sjönära områden där människor vill bo och där konsekvenserna, utifrån ett vattenperspektiv, ofta slår som hårdast.
Hon lyfter fram tre alternativa strategier. ”Reträtt” går ut på att omlokalisera bebyggelse. ”Försvar” innebär att man skyddar sig antingen genom mjuka skydd såsom vegetation och sanddyner, eller genom hårda skydd såsom pirer och murar. Den tredje strategin, ”attack”, kännetecknas av att man, genom en flexibel design, försöker förändra sambandet mellan stad och vatten. Konstgjorda arkipelager och flytande hus är exempel på detta.
Kommunen: en katalysator för klimatomställning
För att vi ska lyckas på riktigt krävs mer än minskade utsläpp och justeringar utifrån befintliga förutsättningar. Det behövs en storskalig samhällsförändring – en så kallad klimatomställning.
– Vi behöver bli starkare i vårt agerande. Det handlar naturligtvis inte om att byta system från en dag till en annan, förändring tar tid. En mer stegvis process kan ha ett syfte, men man bör ha siktet inställt på mer radikala förändringar.
Utifrån kommunens mandat och rådighet över flera av de beslutsprocesser som styr samhällsutvecklingen kan man, genom ett tydligt angreppssätt, få igång samverkansprocesser för ett förstärkt klimatarbete. Enligt Sofie Storbjörk ska kommunen å ena sidan ha en reglerande funktion, men också agera som katalysator för en lokal omställningsprocess, exempelvis genom att samla andra nyckelaktörer.
