ÌÇÐÄÍøÒ³°æ

Varför gör du det här? Men är du helt sjuk i huvudet? Räcker det inte nu? Programmen har ju inget med varandra att göra ens!

Reaktionerna på Erik Ståhls beslut att samtidigt läsa två utbildningsprogram på heltid har varit blandade kan man säga. Starkast stöd har han fått från sin mamma.

– Det var hon som faktiskt fick mig att känna att jag kan göra det här. För många var ju, och är fortfarande, väldigt skeptiska. De tycker det är korkat, vilket jag köper. Samtidigt får de lite respekt för en, säger han.

Ett gnagande tvivel

Allt började med en stark känsla av vilsenhet. Erik läste molekylär bioteknik i Uppsala, men istället för att tentaplugga satt han och kollade videor om psykologi på Youtube. Det ledde till att han beslöt sig för att hoppa av och läsa psykologprogrammet i Linköping. Men efter ett tag började han tvivla igen.

– Psykologi kan ibland vara lite för flummigt som vetenskap, kan jag tycka, och civilingenjör lite för fyrkantigt. Men jag saknade biologin och matten, så jag var inne på att hoppa av och bli läkare istället.

Anna Nilsen

Efter många samtal med både studievägledare och vänner bestämde han sig för att trots allt fortsätta psykologutbildningen – och dessutom börja läsa till civilingenjör i teknisk biologi. I sitt kandidatarbete som civilingenjör hittade han ett sätt att kombinera sina intressen. Arbetet ingick i ett större forskningsprojekt om att ta fram matematiska modeller för hur tankar formas i hjärnan.

Möte med Wandt

Men vad han egentligen ville att allt skulle leda till var han ännu inte helt klar över. Inte förrän han hamnade på en lunchföreläsning som den svenska astronauten Marcus Wandt höll efter att ha utsetts till hedersdoktor vid Linköpings universitet.

Thor Balkhed

– Han berättade om hur det var i rymden och jag tänkte direkt att det här är fantastiskt! Jag frågade honom om det görs psykologisk och kognitiv forskning i rymden och han sade ja. Då kände jag att det här kanske är något jag kan göra.

Därmed hade Erik till slut fått ett tydligt mål med sina dubbla utbildningar: att bli rymdpsykolog. Om det verkligen finns som yrkestitel är osäkert, men jobb finns. I bland annat Tyskland, England och USA deltar psykologer i forskning kring hur människans psykiska hälsa påverkas i rymden, till exempel vid långvarig isolering eller tyngdlöshet. Det sistnämnda är något som intresserar Erik särskilt och det är också temat för hans examensarbete på psykologprogrammet. Mer specifikt handlar det om hur sömnen påverkas när det inte finns någon gravitation.

– Det finns inte så mycket forskning på det, men det påverkar astronauter väldigt mycket. Alla på Internationella Rymdstationen, ISS sover för lite. De snittar 6 timmar eller mindre per natt.

Disciplin och prioritering

I vår tar han examen från Psykologprogrammet, men för att bli legitimerad måste man först göra ett års praktisk tjänstgöring, så kallad PTP. Den hoppas han kunna göra inom det forskningsprojekt där hans kandidatarbete ingick, det som handlade om matematisk modellering av tankar. Samtidigt ska han slutföra studierna till civilingenjör.

Att plugga på 200 procent har sitt pris, erkänner han. Träning, sömn, hobbies, kompisar och fester har fått stå tillbaka under den här tiden. Studierna kräver noggrann planering, disciplin, förstående kursansvariga lärare och en och annan omtenta.

Anna Nilsen

På något sätt lyckas han ändå hitta tid att skaffa sig fler meriter inom sitt område. Förra året blev han antagen till en forskarskola som hölls av europeiska rymdstyrelsen, ESA. När vi träffas är han på väg till ett annat forskningsprojekt där ett företag i Polen byggt upp en konstgjord månmiljö i en hangar (se bilder nedan).

Anna Nilsen

Drömmen om rymden

– Jag och sex andra från olika platser i världen, Australien, USA, Indien och Tyskland, är instängda där i två veckor och ska simulera ett månuppdrag. Det är mycket isoleringsstudier och tester av hur man kan utföra uppdrag utanför månbasen.

Deltagarna har inte träffats förut, så en utmaning är att skapa en fungerande grupp. Där tror han att hans psykologstudier kan komma till användning, men han hoppas också kunna knyta nyttiga kontakter inför en framtida forskarkarriär. Ett drömmål vore att få jobba för ESA och skulle han någon gång få chansen att bli astronaut är svaret givet.

– Jag hade ljugit om jag sa att jag inte vill, men jag sitter ju inte och planerar att jag ska bli astronaut.