För över tusen år sen långtidsförvarade ursprungsbefolkningen på ön Gran Canaria sin skörd i sädessilos som de grävde ut direkt ur den vulkaniska berggrunden. Platserna var mycket svårtillgängliga och höll växterna svala och torra. Och där blev en del av de undansparade fröna kvar. Förhållandena var så bra att dna bevarats i växtdelarna fram till våra dagar. I dag är dessa tusenåriga grödor en guldgruva för forskare.
I den aktuella studien har forskarna analyserat linser som hittats i dessa sädessilos och som de lyckats få fram delar av bevarat dna ur. De har jämfört dna från de arkeologiska linserna med sådana som i dag odlas på Kanarieöarna, i Spanien och Marocko. På så sätt har forskarna kunnat spåra hur linserna, och odlingen av dem, har utvecklats över tid. Studien är en av de första där arkeologiskt dna från baljväxter använts.
Europeiska sjöfarare upptäckte Kanarieöarna utanför nordvästra Afrika på 1300-talet. Då var öarna bebodda av människor som kommit dit från Nordafrika mer än tusen år tidigare. Det finns en del skriftliga källor där européer beskriver jordbruket som ursprungsbefolkningen bedrev då – men linser nämns inte. Så när kom linserna till Kanarieöarna, och hur?
Den nya studien, som publiceras i tidskriften Journal of Archaeological Science, visar att linsernas historia på öarna är mycket lång. Forskarnas genetiska analyser visade nämligen att många av de linser som odlas på öarna i dag faktiskt härstammar från linser som ursprungsbefolkningen hade tagit med sig dit från Nordafrika på 200-talet.
– Man har alltså odlat samma sorts linser i nästan 2000 år på Kanarieöarna. Det är intressant, särskilt med tanke på att ursprungsbefolkningen decimerades kraftigt när européerna tog över öarna. Men de nya bosättarna verkar ha tagit över ursprungsbefolkningens grödor och fortsatt odla dem, säger Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet, som har lett studien.
Hur kommer det sig att linserna överlevt så länge? Forskarnas teori är att dessa sorter var väl anpassade till det lokala klimatet. En annan tanke är att kvinnor från ursprungsbefolkningen, som gifte sig med nyanlända män, spelade en viktig roll i att bevara kunskapen om vilka grödor som skulle odlas, särskilt i köksträdgårdarna. Fram till våra dagar har de kanariska kvinnorna haft mer kunskap än männen om de trädgårdsväxter som odlats för att bli mat.
Att Kanarieöarna har bevarat sin ursprungstyp av linser under så lång tid är inte bara kul kuriosa. Intresset för Kanarieöarnas kulturarv växer och många vill laga och äta mat som har rötter i öarnas historia. Linserna visar sig vara en del av den berättelsen.
– Vi ser också i vår studie att på olika öar odlas olika typer av linser – även öar där man tidigare har trott att linser inte odlats. Det är viktigt att bevara linser från olika öar, eftersom den genetiska mångfalden kan visa sig bli värdefull för framtidens jordbruk, säger Jonathan Santana, forskare vid Las Palmas de Gran Canarias universitet.
Forskarna gjorde också en annan upptäckt. ”Lenteja tipo Lanzarote”, eller Lanzarote-lins, är en vanlig beteckning på linser i spanska affärer. Dessa linser är inte producerade på ön Lanzarote utan det rör sig om en märkning associerad med kvalitet. När forskarna jämförde linser som i dag odlas på spanska fastlandet med samtida kanariska linser såg de i dna:t att linser från just Lanzarote verkar ha korsats in i de spanska linserna.
– Våra resultat pekar mot att linserna från Lanzarote inte bara har bidragit med sitt namn utan även med gener till spanska linser. Med de klimatförändringar som nu sker kan kanariska linser, som är anpassade till odling under torra och varma förhållanden, vara av stort intresse för framtida växtförädling, säger Jacob Morales, forskare vid Las Palmas de Gran Canarias universitet.
Studien har finansierats med stöd av bland andra Europeiska forskningsrådet (ERC) och spanska ministeriet för vetenskap, innovation och universitet. Dataanalyser gjordes med hjälp av Nationell akademisk infrastruktur för superdatorer i Sverige (NAISS) som delvis finansieras av Vetenskapsrådet.
Artikeln: , Jenny Hagenblad, Jacob Morales, Rosa Fregel, Pedro Henríquez-Valido, Matti W. Leino, Amelia C. Rodríguez-Rodríguez och Jonathan Santana, (2025). Journal of Archaeological Sciences, publicerad online 12 september 2025., doi: https://doi.org/10.1016/j.jas.2025.106360
