Snart släpps boken Brandtal. Den är en frukt av Susanna Alakoskis tid som gästprofessor i Moa Martinsons namn och som titeln skvallrar om består den av just det, brandtal. Den ger röst åt de som arbetar inom samhällssektorn: präster, socialarbetare, diakoner, ideella krafter och andra. Den berör vår tids mest aktuella sociala frågor, alltifrån sjukvård, skola och polisiärt arbete till klimat, kultur, fattigdom och rasism. Hon har varit redaktör tillsammans med Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete.
– När jag installerades som gästprofessor sa jag att jag ville blanda professorspennor med ortenpennor och det har resulterat i den här boken. Gemensamt för texterna finns en tro att det som är kan bli bättre, säger Susanna Alakoski.
Det är inte den enda boken hon medverkat i under sin tid som gästprofessor. Hon har samarbetat med forskare och publicerat texter i gränslandet mellan vetenskap och populärt skrivande. Bland annat i antologier som undersöker den svenska välfärden och socialt arbete, så som Socialt arbete – rörelse, motstånd, förändring och Bortom systemskiftet: mot en ny gemenskap.
Och så har hon fortsatt arbetet med de egna böckerna. Del tre i den kvinnohistoriska romansvit som följer fyra generationer kvinnor i Finland och Sverige, som startade med Bomullsängeln och Londonflickan, har hon precis skrivit klart. Parallellt har hon arbetat med ett projekt om finska krigsbarn och deras ättlingar.
Med språket som verktyg
Susanna Alakoski är socionom och prisad författare och under sin tid som gästprofessor har hon gjort det som är centralt för henne – att använda språket för att beskriva, gestalta och utforska sociala frågor. Det har hon velat dela med sig av. Bland annat genom skrivarkurser för doktorander från både LiU och andra lärosäten.
Vilka olika textgenrer kan användas inom socialvetenskapen? Vad är akademisk skrivande, och hur kan doktoranderna använda sig av litterär gestaltning? Att få diskutera det med unga forskare har varit en höjdpunkt, menar Susanna Alakoski.Från en av Susanna Alakoskis skrivarkurser med doktorander.
– Mötet med doktorandernas önskan att kunna skriva sina avhandlingar mer ”läsbart” och ”levande” och att tillsammans med dem kunna tala om språk som ett hantverk, har varit sporrande och roligt.
”Hoppas att jag sått några frön”
En hel del möten med människor har det också blivit. Susanna Alakoski har mött studenter på socionomprogrammet vid Linköpings universitet, föreläst utifrån sina böcker, deltagit i evenemang så som Norrköpings kulturnatt och på seminarier tillsammans med forskare vid Linköpings universitet.
– En viktig sak för mig personligen har varit att möta fantastiska kollegor. Att få lära och inspireras av deras tankar och forskning. Det är min förhoppning att jag också sått några frön.
Ett av de frön hon hoppas ska få gro och leda till diskussioner är begreppet ”feelgoodforskning”, som hon i stundens hetta uppfann vid ett seminarium om forskares roll idag.
Politiska och andra beslut behöver vara grundade i modig och förankrad kunskap.
– Om det finns oro att publicera obekväm forskning, vad händer om den leder till en forskning som är allt för mycket till lags? Jag tycker att feelgoodforskning är ett bra ord för en gästprofessor att lämna efter sig. Det ger utrymme för viktiga diskussioner både inom akademin men också utanför den. Politiska och andra beslut behöver vara grundade i modig och förankrad kunskap.
Nu fortsätter skrivandet
Från hösten 2021 till sommaren 2023 har Susanna Alakoski varit gästprofessor i Moa Martinsons namn vid Linköpings universitet.
När tiden som gästprofessor nu går mot sitt slut fortsätter hon sitt arbete som författare. Men Linköpings universitet släpper hon inte helt. Hon blir bland annat kvar som en del av redaktionen för Socialvetenskaplig tidskrift.
– Jag kommer att föreläsa och arbeta med olika projekt som har med litteratur att göra. Men jag har inte hunnit med allt jag önskar vid LiU och hoppas därför kunna återkoppla med framtida bokprojekt om socialt arbete.
