Kunskap skapas inte bara av forskare på universitet eller i laboratorium, utan i samverkan med en mängd olika aktörer över tid. I upptäckten av Denisovamänniskan är den här samverkan tydlig.
Det menar Mattis Karlsson, doktor i kultur och samhälle, vars avhandling visar att forskare och arkeologer är centrala aktörer i upptäckten av Denisovamänniskan, men att många fler än dem har och har haft betydelse i upptäckten.
– Ett vetenskapsnätverk kan vara brett och innehålla andra aktörer än de som vi uppfattar som forskare. Upptäckten av Denisovamänniskan ger en nyanserad bild av vad vetenskap kan vara. Upptäckten gjordes – och görs fortfarande – i Denisovagrottan, i Max Plancklaboratoriet och på andra platser där forskning sker, men även på plattformar där forskningsresultat kommuniceras och berättas.
I sin doktorsavhandling From Fossil To Fact: The Denisova Discovery as Science in Action har Mattis Karlsson studerat upptäckten av Denisovamänniskan. Han har analyserat nätverket kring upptäckten, de aktörer och platser som har samverkat för att skapa kunskap om den nyfunna människan.
Det har han gjort genom att analysera texter om Denisovamänniskan som publicerats på olika plattformar mellan 2010 och 2021. Det handlar om vetenskapliga artiklar, journalistik och texter på Wikipedia.
Berättelsen om Denisovamänniskan
Berättelsen om Denisovamänniskan börjar 2008. I Denisovagrottan i Sibirien hittar en grupp arkeologer ett benfragment. Fyndet skickas till Max Planckinsitutet i Tyskland där forskare lyckas sekvensera dess DNA. Det visar sig att benbiten tillhör en typ av människa som tidigare varit okänd.
När den första vetenskapliga artikeln publiceras 2010 i den framstående tidskriften Nature, blir berättelsen offentlig. Därifrån går det snabbt. Inom några timmar skapas en sida på Wikipedia och nyhetssajter sprider informationen över världen.
Eftersom det finns få materiella bevis kvar från Denisovamänniskan så blir berättelsen central, den blir ett bevis för att människotypen har existerat.
– Det går otroligt fort från det att Denisovamänniskan inte existerar till dess att hon föds i begreppslig mening och sprids över världen. Infrastrukturen är stor och det finns ett nära informellt och formellt samarbete mellan forskare, journalister och Wikipedia.
Det här visar att vetenskap och kommunikationen av vetenskap inte kan separeras, menar Mattis Karlsson. De rör sig tillsammans och gränserna suddas ut. Forskarna syns på de stora nyhetssajterna och bidrar till att dramatisera berättelsen. Hur sidan på Wikipedia skapas är slående lik den vetenskapliga processen. Upptäckten fortsätter i takt med att kunskapen sprids.
Vetenskapen en del av samhället
Fallet Denisovamänniskan är inte unikt för hur vetenskap görs, men det är speciellt på flera sätt. Dels eftersom det är första gången en människotyp upptäcks till följd av DNA-analys. Det öppnar upp för en viss dramaturgi och följs av politiska och kulturella frågor.
– Konsekvenserna av den här upptäckten beskrivs som stora, ofta i termer av att det förändrar den mänskliga evolutionshistorien. Det öppnar också upp för politiskt laddade diskussioner om relationen mellan de människor som lever idag och människor som levde förr.
Här blir det tydligt att vetenskapen inte är separerad från samhället. Att studera på vilka sätt vetenskap blir till och vilka principer som ligger till grund för den är därför viktigt, menar Mattis Karlsson.
– Historiskt har vetenskapen betraktats och studerats som en egen del av samhället, skild från andra sociala och kulturella sfärer. Men vetenskapen finns och görs på fler platser, för förmedling av kunskap är också skapande av kunskap, säger Mattis Karlsson.
