â Det Ă€r vĂ€ldigt vanligt med biverkningar i form av nervskador efter behandling med taxaner vid bröstcancer och problemen Ă€r ofta kvar i flera Ă„r. Det Ă€r oerhört pĂ„frestande för de drabbade och har en stor pĂ„verkan pĂ„ patienternas livskvalitet. SĂ„ det Ă€r ett stort kliniskt problem, som fĂ„tt mer uppmĂ€rksamhet de senaste Ă„ren, men det har inte funnits nĂ„got sĂ€tt att veta vilka individer som har störst risk för biverkningar, sĂ€ger Kristina Engvall, nyligen disputerad vid Linköpings universitet och lĂ€kare pĂ„ onkologkliniken vid LĂ€nssjukhuset Ryhov i Jönköping.
Kramper, domningar och stickningar
Forskarna började med att noga kartlÀgga biverkningar hos patienter som behandlats för bröstcancer med antingen docetaxel eller paklitaxel, de tvÄ vanligaste taxanlÀkemedlen. Det hade gÄtt mellan tvÄ och sex Är efter behandlingen. 337 patienter fick sjÀlva beskriva svÄrighetsgraden av de upplevda nervskadorna, eller perifer neuropati som det ocksÄ kallas. Allra vanligast var kramp i fötterna, som mer Àn var fjÀrde patient hade. Andra biverkningar var svÄrigheter att öppna en burk, domningar i fötterna, stickningar i fötterna och svÄrigheter att gÄ i trappor.
Forskarna lÀste av patienternas gener och byggde sedan modeller som kopplar genetiska egenskaper till olika biverkningar av taxanbehandlingen. PÄ sÄ sÀtt kan modellerna förutsÀga risken för nervskada. Den sortens modeller, sÄ kallade prediktionsmodeller, har inte funnits tidigare för nervskador av taxaner. Forskarna lyckades göra modeller för risken att fÄ kvarstÄende domningar respektive stickningar i fötterna.
VĂ€xande patientgrupp
De bÄda modellerna kunde separera patienterna i tvÄ kliniskt relevanta grupper: en grupp med hög risk för kvarstÄende biverkningar och en grupp som motsvarade normalbefolkningens frekvens av perifer neuropati. Forskarna anvÀnde tvÄ tredjedelar av data för att trÀna upp modellerna med maskininlÀrning. De kunde sedan anvÀnda den ÄterstÄende tredjedelen av patienterna för att validera modellerna, som visade sig fungera mycket vÀl. Just validering av att modellerna fungerar Àven i en annan grupp Àr ett viktigt steg.
VĂ€ga nytta mot risk
â Det hĂ€r kan bli ett verktyg för att individualisera behandlingen och inte bara titta pĂ„ vinsterna utan ocksĂ„ titta pĂ„ riskerna för den enskilda patienten. I dag Ă€r vi sĂ„ pass bra pĂ„ att behandla bröstcancer att vi inom vĂ„rden behöver ta större hĂ€nsyn till risken för komplikationer och biverkningar som pĂ„verkar patienten lĂ„ngt efter behandlingen, sĂ€ger Kristina Engvall.
PÄ sikt skulle prediktionsmodellen kunna införas som rutin i vÄrden. Men först krÀvs mer forskning för att ta reda pÄ om prediktionsmodellen fungerar bra Àven i andra befolkningsgrupper Àn den svenska populationen.
â Det visade sig ocksĂ„ att tre av de fem symtom som vi fokuserade pĂ„ Ă€r sĂ„ biologiskt komplexa att vi inte kunde skapa modeller för dem. Det rör sig till exempel om svĂ„righeter att öppna burkar. Att öppna en burk involverar bĂ„de motoriska och sensoriska nerver, vilket gör det vĂ€ldigt svĂ„rt att förutsĂ€ga vilka individer som löper störst risk att fĂ„ det symtomet, sĂ€ger Henrik GrĂ©en.
Studien har finansierats med stöd av bland annat Cancerfonden, ALF-medel, ForskningsrÄdet i Sydöstra Sverige (FORSS) och Futurum i Region Jönköping.
Artikeln: , Kristina Engvall, Hanna Uvdal, Niclas Björn, Elisabeth Ă
vall-Lundqvist och Henrik Gréen, npj precision oncology, publicerad online 16 maj 2024, doi: https://doi.org/10.1038/s41698-024-00594-x
