Under sina masterstudier i medicinsk antropologi reste Klein Fernandez till bergen i Filippinerna. Där skulle han studera den inhemska befolkningens tillgång till sjukvård. Men någonting förvånade honom – det fanns inga sjuksköterskor.
– Det var paradoxalt. Filippinerna skickar sjuksköterskor till andra länder men på den filippinska landsbygden finns ingen sjukvårdspersonal, säger han.
Det är bakgrunden till Klein Fernandez avhandlingsprojekt. Han disputerar inom tillämpad etik och folkhälsa och i sin doktorsavhandling studerar han vilka etiska frågor kompetensmigration inom vård och omsorg i Filippinerna innebär, vem som har ansvar för de etiska frågorna och hur det ansvaret kan utformas.
– Det är sjuksköterskornas eget val att resa, men kompetensmigrationen styrs av staten genom bilaterala avtal, överenskommelser med andra länder. Under 1970-talet användes de som ett sätt att få människor i arbete och stärka ekonomin. Man utbildade sjuksköterskor, skickade dem till andra länder och fick betalt och så har det fortsatt, säger Klein Fernandez.Klein Fernandez.
Filippinerna har omkring 15 avtal med andra stater för export av sjuksköterskor, till exempel Tyskland, Japan, Saudiarabien, Kuwait och Bahrain.
Avtalens konsekvenser
De olika mellanstatliga avtalen har en påverkan på både individnivå och på Filippinernas sjukvård, visar Klein Fernandez i sin avhandling.
De sjuksköterskor som lämnar Filippinerna för att arbeta möts av olika villkor i olika länder. Det är inte alltid som de behandlas jämlikt med sina kollegor i det nya landet, de får inte alltid lika lön för lika arbete och omfattas heller inte alltid försäkringar eller pensioner. I vissa länder har de inte fått sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Kompetensmigrationen påverkar även Filippinernas eget sjukvårdssystem. Det finns inte tillräckligt med vårdpersonal för den egna befolkningen. Klein Fernandez kallar det för en global kris i sjukvården. Länder tar in arbetskraft utifrån för att lösa sin egen personalbrist inom vården, men det leder i sin tur till brister i det land som förser andra med arbetskraft.
Avtalen är inte alltid etiskt försvarbara
Villkoren handlar bland annat om att följa principen om jämlikhet, att alla ska ha tillgång till sociala rättigheter så som sjukvårdsförsäkringar och pensioner samt att den mottagande staten tar politiskt ansvar för de konsekvenser migrationen har för det land som exporterar vårdpersonal.
Avhandlingen visar att Filippinernas avtal med Japan och Tyskland är acceptabla ur ett etiskt perspektiv, men att det finns problem med att implementera dem. Avtal med Saudiarabien och Kuwait är däremot inte etiskt försvarbara.
En möjlig lösning på de etiska frågorna, menar Klein Fernandez, är standardiserade avtal och ett större politiskt ansvar.
– Olikheterna är ett resultat av politiken. Man måste jobba för att båda stater i en överenskommelse tar ett större ansvar. Men vad är politiskt ansvar? Det kan till exempel vara att den stat som tar emot arbetskraft stöttar det land som arbetskraften kommer ifrån – till exempel genom medicinsk forskning, utbildning eller utrustning, säger han.
