Tänk dig att du i hård konkurrens fått tillträde till ett av de stora teleskopen på Kanarieöarna eller i Chile. Du har två-tre nätter på dig att göra dina mätningar. Det är enda chansen det här året.
Tyvärr är himlen täckt av tjocka moln och mätningarna går om intet.
Att livet som astronom kan vara frustrerande kan Magnus Gålfalk intyga. De problemen har han inte nuförtiden. Detta tack var ett slumpartat möte för drygt tio år sedan.
Astronomiteknik tillämpad på jorden
På en konferens i astrobiologi råkade nämligen Magnus Gålfalks handledare i astronomi stöta på klimatforskaren David Bastviken från Tema Miljöförändring vid LiU. De kom att prata om hur astronomerna studerar den kemiska sammansättningen hos avlägsna stjärnor och galaxer genom så kallade hyperspektrala kameror.
Astronomernas problem är att observationerna störs av metan i jordens atmosfär. De måste därför hela tiden göra korrigeringar för att räkna bort sådan påverkan. Klimatforskare vill å andra sidan mäta just metan och andra växthusgaser i atmosfären.
Jag brinner för mätningar överhuvudtaget.
Skulle det kanske gå att använda tekniken från astronomin för att upptäcka utsläpp här på jorden? Frågan gick till Magnus Gålfalk som hade ingående kunskap om mätinstrumenten.
Han tog ett rejält kliv över ämnesgränserna till Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet och började ta bilder av växthusgaser 2012. Det är inget han ångrar.
–Man är mer unik tycker jag. I astronomi är det många som gör samma sak, men i klimatforskningen fanns ingen som höll på med hyperspektrala kameror som kan ta bilder av metan, lustgas eller vattenånga i landskap. Det blev en tekniköverföring från astronomi till miljö, säger Magnus Gålfalk.
Det tvärvetenskapliga klivet
Just nu deltar han i flera projekt där mätinstrument fästs på drönare, vilket är en ganska ny metod för att mäta växthusgaser. Hösten 2023 var han i Australien på fältuppdrag.
–Där mätte vi utsläpp från reningsverk och soptippar, men också våtmarker och sjöar. Utsläppen blir annorlunda när det är varmare. Det är intressant att mäta i olika klimatzoner.
Att ta med sina erfarenheter in på ett annat forskningsområde är nyttigt, tycker Magnus Gålfalk. Det ger nya tankar och idéer. Utmaningen är att hänga med när kollegorna pratar om sina respektive expertområden. Alla har sina egna begrepp. Det gäller förstås även honom som astronom.
–Mitt bidrag handlar mycket om utveckling av mätmetoder, att använda lite ovanliga mätmetoder och att pressa ut det mesta ur mätdata. Det är mycket sådant i astronomi.
Intresset för mätning
Helt har han inte lämnat astronomin bakom sig. Det är fortfarande en hobby. På jobbet funderar han också på om det skulle gå att skapa fler ämnesöverskridande forskningssamarbeten med astronomin, till exempel genom att mäta växthusgaser med hjälp av data från teleskop.
I grunden kanske det inte är det viktigaste för honom om det är astronomi eller klimatforskning han sysslar med. Det som intresserar är själva mätningarna som ger kunskap om världen. Och till skillnad från astronomerna kan han nu själv bestämma när han vill gå ut och göra dem.
–Jag brinner för mätningar överhuvudtaget. Och mätteknik, att ta svåra bilder och komma på nya metoder, säger Magnus Gålfalk.
