– Om vi inte haft de här ängsytorna hade vi varit hänvisade till mindre artrika och för uppgiften sämre miljöer, längre bort. Forskning från Storbritannien har visat att det kan vara 50 gånger högre antal av insekter på såna här ytor, jämfört med klippta gräsmattor och just nu blommar det fint, säger Karl-Olof Bergman och stannar upp vid en ängsyta, full av gula blommor.
– Här ser man redan en förändring. Här blommar sommarfibblan i mängder, en rödlistad art, för första gången. Det är jättehäftigt! Det skulle kunna locka hit fibblebin, helt specialiserade på fibblor.
– Nu är ju vi en grupp som lägger märke till sånt här. Men jag blir så glad när jag ser de här ängsytor när jag cyklar till universitetet.
Karin Bloom läser andra året på kandidatprogrammet i biologi. Kursen ”Djur och växter i svensk natur: identifikation och formkännedom” är frivillig men för Karin, som har ett stort eget intresse och vill jobba med miljövård efter sin utbildning, har artkunskap ett egenvärde.
– Att gå i naturen och sakna artkunskap är som att få en bok utan att kunna läsa. Man ser bokstäverna men förstår inte vad de betyder, säger Karin Bloom.
Historisk ängsmark
Traditionell ängs- och betesmark är en av Sveriges artrikaste miljöer, många växter och djur är beroende av dem för sin överlevnad. Men sådana här marker blir allt mer sällsynta, många har växt igen och blivit skogsmark eller plöjts upp till åkermark.
Ängsytorna på Campus Valla är en del i och ett resultat av det hållbarhetsavtal som tecknats mellan universitetet och fastighetsägaren Akademiska Hus. Om ytorna tillåts växa upp, inte gödslas och sköts med slåtter, har de potential att hysa en blomrik flora.
På Campus Valla, med en historia som ängsmark och med inslag av naturliga gräsmarker finns förutsättningar för att återskapa sådana miljöer.
För studenten Hasse Andersson har biologi varit ett intresse i stort sett hela livet men inte förrän nu blivit något mer än så. Han är tjänstledig från jobbet som processoperatör och läser andra året på kandidatprogrammet i biologi.
– Ängsytorna är jättebra för den biologiska mångfalden. Närheten till undervisningen, att ha dem precis utanför dörren är ett jättefint initiativ. Man ser fler och fler såna här ytor i städernas ytterområden.
I höst planerar Hasse Andersson att också gå kursen ”Praktisk naturvård”.
– Då ska vi lära oss att slå med lie.
