Segregation och utbildningsresultat bland andragenerationsinvandrare
Denna forskning syftar till att belysa de processer pÄ mikronivÄ som ligger bakom vardagsrutinerna och som bidrar till att upprÀtthÄlla ojÀmlikheten mellan olika grupper. Jag undersöker de mikromekanismer genom vilka bostadssegregation pÄverkar andragenerationsinvandrares utbildningsresultat. Jag anvÀnder segregationsmönster för att kartlÀgga sociala nÀtverk och tillÀmpar dÀrefter nÀtverksteori för att utforska de vÀgar genom vilka kulturellt kapital överförs mellan medlemmar i etniska grupper.
â
Kontakt och invandringsfientliga attityder
De mekanismer genom vilka negativa attityder gentemot invandrare omvandlas till röster pÄ invandringsfientliga partier Àr Ànnu inte helt klarlagda. Att rösta pÄ politiska partier med invandringsfientliga program Àr dock utan tvekan det vanligaste uttrycket för dessa kÀnslor i Europa. Jag testar kontakthypotesen, som gÄr ut pÄ att nÀr medlemmar av den etniska majoritetsgruppen kommer i rutinmÀssig men ytlig kontakt med medlemmar av den etniska minoritetsgruppen, kommer redan existerande negativa attityder gentemot minoritetsgruppen att upprÀtthÄllas eller förvÀrras. En rumslig analys av valdata frÄn varje vallokal i Sverige för riksdagsvalet 2010 (n= 5 688) ger stöd för hypotesen. En stor del av variansen i röstningen pÄ distriktsnivÄ kan förklaras av andelen icke-vÀsterlÀndska invÄnare i angrÀnsande stadsdelar. Resultaten tyder pÄ att sannolikheten för att invandringsfientliga attityder omsÀtts i röster ökar i stadsdelar dÀr invÄnarna sannolikt har flyktiga kontakter med invandrare, och jag testar detta ytterligare med en fallstudie pÄ stadsnivÄ. Jag har samlat in observationsdata om synligheten av icke-vÀsterlÀnningar i en medelstor svensk stad och funnit att rösterna pÄ Sverigedemokraterna ligger över det nationella genomsnittet dÀr invandrare Àr mest synliga. Dessutom Àr effekten av invÄnare med icke-vÀsterlÀndsk bakgrund pÄ rösterna mot invandring mest uttalad i regioner som historiskt sett inte har haft nÄgon betydande invandring frÄn icke-vÀsterlÀndska lÀnder, vilket tyder pÄ att de negativa effekterna av ytliga kontakter avtar med tiden.
ââ¶Ä
Neonationalism i VĂ€steuropa
I denna studie undersöker Maureen A. Eger (UmeĂ„ universitet) och jag de invandringsfientliga politiska partiernas förĂ€ndrade program under de senaste fyrtio Ă„ren. Dessa partiers ökande popularitet i VĂ€steuropa har uppmĂ€rksammats i stor utstrĂ€ckning, men det rĂ„der förvĂ„nansvĂ€rt liten enighet om den underliggande politiska ideologin hos denna partifamilj och dess anhĂ€ngare â det saknas framför allt internationell forskning som kartlĂ€gger partiernas positioner i ett tvĂ„dimensionellt politiskt rum över tid. Med hjĂ€lp av data frĂ„n Manifesto Project (1970â2010) analyserar vi valplattformar för partier som i litteraturen har identifierats som radikala högerpartier och visar att de har förĂ€ndrats kvalitativt mellan 1970 och 2010. Dagens partier skiljer sig fundamentalt frĂ„n sina föregĂ„ngare genom att nationalistiska krav Ă€r avgörande. Vi anvĂ€nder sedan European Social Survey (2002â2010) för att bekrĂ€fta att vĂ€ljarnas attityder stĂ€mmer överens med de samtida partiernas program. VĂ„ra resultat pekar pĂ„ en sammanhĂ€ngande politisk ideologi, som delvis kan vara orsaken till dessa partiers senaste valframgĂ„ngar. Baserat pĂ„ vĂ„ra kombinerade analyser drar vi slutsatsen att dagens invandringsfientliga partier utgör en ny, distinkt partifamilj, som vi kallar neonationalistisk.
â
Subventionering av kostnaderna för kollektiva ÄtgÀrder
De polska bönderna blev politiskt aktiva efter demokratiseringen 1989, trots att de endast i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning hade deltagit i Solidaritetsrörelsen. Jag prövar hur vĂ€l teorier om sociala rörelser kan förklara detta fenomen genom att undersöka protesternas frekvens och intensitet under perioden 1980â1995. Jag finner att klagomĂ„lsmodeller har liten förklaringskraft, att politiska möjligheter förklarar protesternas frekvens och att resursmobilisering ger insikt i bĂ„de frekvensen och intensiteten hos protesterna. Som komplement till befintliga teorier presenterar jag kvalitativa bevis för att utvecklingsprogram utformade för att omstrukturera jordbrukskooperativ skapade mobiliserande strukturer. Reformerna var avsedda att hjĂ€lpa familjejordbrukare att anpassa sig till den nya marknadsekonomin. Eftersom de flesta protesterna riktade sig mot liberaliseringspolitiken drar jag slutsatsen att utvecklingsorganen, genom sin kortsiktiga framgĂ„ng, oavsiktligt subventionerade kostnaden för kollektiva Ă„tgĂ€rder som gick emot deras lĂ„ngsiktiga mĂ„l.
