Jag kartlÀgger vilka gener som Àr bidragande till minskningen av stressrespons hos tamhöns av rasen White Leghorn, i jÀmförelse med den Röda djungelhönan som Àr deras vilda anfader. Det Àr dock lÀttare sagt Àn gjort, dÄ det visat sig att det inte finns nÄgon "stressgen" som ensam reglerar djurens stress. I stÀllet för genuttrycket av nÄgra kritiska steroidogena gener finns det ett stort antal gener vars minskade uttryck pÄverkar stress.
Mina resultat baserar sig pĂ„ mĂ€tningar av fem typer av steroider (Pregnanener, Progestiner, Glucocorticoider, Androgener och Ăstrogener med hjĂ€lp av vĂ€tskekromatografi och tandem masspektrometri (LC-MS/MS) innan, 10 minuter efter, och 60 minuter efter att kycklingar av raserna White Leghorn och Röda djungelhöns utsatts för en standardiserad stressituation.
Med hjÀlp av microarray-analys av genuttrycket i subjektens binjurar, kunde jag pÄvisa en stor skillnad mellan raserna i ett stort antal transkriptioner.
PÄ sÄ sÀtt har vi lyckats hitta QTL (Qualitative Trait Loci)-regioner i hönsens genom som har en direkt pÄverkan pÄ djurens stresstÄlighet.
Bakgrund och mÄl
Mitt intresse för djurs beteende började nÀr jag studerade veterinÀrmedicin i Garmsar i Iran. Jag har alltid haft en fascination för psykologi och nÀr jag fÄtt min veterinÀrexamen lÀste jag till en andra examen i etologi, som Àr lite som djurpsykologi.
Min handledare, professor Per Jensen vid AVIAN - Gruppen för beteendegenomik och fysiologi vid Linköpings universitet, riktade min uppmÀrksamhet mot möjligheten att doktorera inom Àmnet, en möjlighet som jag tacksamt accepterade.
SÄ hÀr i slutskedet av mina doktorandstudier hoppas jag kunna sÀkra en post-dok position som tillÄter mig att fortsÀtta min verksamhet vid Linköpings universitet samtidigt som jag utökar mina forskningsnÀtverk i USA.