ÌÇÐÄÍøÒ³°æ

En klinisk randomiserad studie undersöker om det är säkert för patienter med ANCA‑vaskulit att, i en lugn fas av sjukdomen, avsluta sin underhållsbehandling med läkemedlet Rituximab.

Studien omfattar 140 patienter och genomförs vid 16 kliniker i Sverige, både vid njurmedicinska och reumatologiska enheter, samt vid några utländska centra.
Hälften av patienterna avslutar behandlingen med Rituximab medan övriga fortsätter. Studien leds av Annette Bruchfeld och de första fem patienterna inkluderades under hösten 2025, tre i Linköping och två i Stockholm. Ett stort antal prover samlas in under studiens gång och lagras i en biobank i Linköping. Med hjälp av breddad kompetens inom vår laborativa verksamhet kommer proverna att användas för att besvara frågor om förekomst eller avsaknad av riskmarkörer för återfall.

I ett forskningsprojekt i samarbete med SciLifeLab har blodprover från 100 vaskulitpatienter från vår lokala provsamling analyserats med avancerad teknik som mäter cirka 5 000 proteiner (Olink).

Syftet är att undersöka hur dessa proteiner hänger samman med till exempel ålder, kön, sjukdomsaktivitet, organpåverkan och tidigare behandling. Vi är den enda svenska site som deltar i denna studie. Dessutom pågår den nationella studien AUTOVASC, där prover från flera svenska universitetssjukhus samlas in för att identifiera nya autoantikroppar vid vaskulit och inflammatoriska njursjukdomar.

Målet är att hitta bättre markörer för sjukdomsaktivitet och svårighetsgrad, vilket kan leda till mer individanpassad vård. Professor Annette Bruchfeld är huvudansvarig för studien tillsammans med docent Elisa Pin, projektledare vid avdelningen för Affinity Proteomics vid SciLifeLab och KTH. LiU:s postdoktor Vanja Ivković kommer att vara samordnande och ansvarig för de statistiska analyserna i projektet.

Ett forskningsprojekt i samarbete med SciLifeLAb. I denna studie har blodprover från 100 vaskulitpatienter från vår lokala provsamling analyserats med avancerad teknik som mäter cirka 5 000 olika proteiner (OLINK).

Syftet med studien är att se hur dessa proteiner hänger ihop med till exempel ålder, kön, sjukdomsaktivitet, vilka organ som drabbats och vilken behandling patienten fått. Vi är enda site i Sverige i denna studie. Dessutom kommer den nationella studien AUTOVASC, där prover från flera svenska universitetssjukhus samlas in, att studera nya autoantikroppar vid vaskulit och inflammatoriska njursjukdomar.

Målet är att hitta bättre markörer för sjukdomsaktivitet och svårighetsgrad, vilket kan leda till mer individanpassad vård. Professor och Annette Bruchfeld är huvudansvarig för studien tillsammans med Docent Elisa Pin som är projektledare på avdelningen för Affinity Proteomics på SciLifeLab och KTH. LiU:s postdoktor Vanja Ivković kommer vara samordnande och ansvarig för statistiska analyser i detta projekt.

LUVA är en långtidsstudie som följer personer i Östergötland med ANCA-associerad vaskulit, för att hitta bättre sätt att anpassa behandling och uppföljning efter varje individ. Vi studerar huruvida olika ämnen i blodet hos patienter avspeglar vaskulitsjukdomens aktivitet och risk för återfall

Sedan 2022 pågår den longitudinella studien LUVA, som följer patienter från Östergötland som nyinsjuknat i ANCA-associerad vaskulit (AAV). LUVA-studien bygger vidare på en redan befintlig vaskulitkohort inkluderande ca 300 patienter, varav biobanksprover finns från ca 200 patienter. Det övergripande syftet med projektet är identifiera och validera biomarkörer för sjukdomsaktivitet och risk för återfall vid AAV. Målet är att dessa tillsammans med kliniska uppgifter ska kunna användas för att individanpassa behandling och uppföljning av patienter med AAV.

Alla vuxna boende i Östergötland som nyinsjuknat i AAV kan inkluderas i studien. Data samlas in rörande sjukdomsaktivitet, organengagemang, behandling, återfall och utfall i form av njursvikt och död. Blod- och urinprover lagras i biobank för analys av potentiella biomarkörer. Vi undersöker också hälsorelateroad livskvalitet genom användning av ett specifikt instrument framtaget för AAV. Uppföljning i studien inklusive provtagning sker i samband med läkarbesök under tre tillfällen de första 6 månaderna efter insjuknande (månad 0, 3 och 6) och därefter efter 1, 2, 5 och 10 år samt vid återfall. Proverna sparas i biobank i Linköpings Biobanksfacilitet.

Provinsamlingen till studien LUVA, som drivs av Maria Weiner pÃ¥gÃ¥r kontinuerligt och har hittills inkluderat 23 patienter, varav 13 patienter gjort 12–mÃ¥naders uppföljning och nio patienter 24–mÃ¥naders uppföljning.

Projektet utforskar hur DNA som frisätts från celler i kroppens immunförsvar bidrar till inflammation vid njursjukdom, framförallt ANCA-associerad vaskulit, i syfte att hitta nya mer effektiva mål att rikta behandlingar mot.

ANCA-associerad vaskulit karaktäriseras av kronisk kärlinflammation, ofta i njurarna. Immunförsvarets neutrofiler driver på inflammationen initialt och bland annat T-celler är viktiga för den kroniska fasen. Något som karakteriserar dessa sjukdomar är närvaron av extracellulärt DNA i inflammerade områden och i blodet hos patienterna, vilket kan bestå av kärn- eller mitokondriellt DNA, vara fritt eller bundet till proteiner från den cell det frisattes ifrån. Både neutrofiler och T-celler har kapacitet att frisätta sådant DNA, vilket är inflammatoriskt, och är därför av stort intresse att studera vid ANCA-associerad vaskulit. Det finns ännu inget läkemedel på marknaden som blockerar frisättningen av inflammatoriskt extracellulärt DNA.

Syfte med studien är att studera frisättning av- och inflammatoriska mekanismer hos extracellulärt DNA från neutrofiler och T-celler vid ANCA-associerad vaskulit, samt att blockera frisättningen av detta.

Metod: Blodprov i armvecket (perifert blod) tas frÃ¥n patienter och friska personer vid den njurmedicinska kliniken pÃ¥ Universitetssjukhuset i Linköping. Perifera blodmononukleära celler (PBMC), som utgörs av olika celler i immunförsvaret, isoleras frÃ¥n blod genom densitetscentrifugering. Metoden magnetisk cellsortering används för att isolera T-celler frÃ¥n PBMC och neutrofiler direkt frÃ¥n blodet. Neutrofiler och T-celler aktiveras till att frisätta DNA, dels med separata inflammatoriska mediatorer som vi tänker kan vara relevanta men ocksÃ¥ med plasma frÃ¥n friska kontroller och patienter. Detta sker med eller utan dem olika inhibitorer vi arbetar med. Extracellulärt DNA kvantifieras eller isoleras och odlas med tillexempel PBMC och endotelceller.

Kvantifiering sker med flera metoder, sÃ¥ som att kärn- och mitokondriellt DNA kvantifieras med droplet digital PCR, att fluorescerande ämnen mot DNA och proteiner tillsätts och studeras i mikroskop, att komplex av DNA och proteiner mäts med ELISA i plattläsare, samt att fluorescerande ämnen mot DNA tillsätts och mäts i plattläsare  
Inflammatoriska egenskaper hos extracellulärt DNA studeras bland annat genom att det odlas med PBMC eller endotelceller. Cytokiner som frisatts frÃ¥n PBMC under aktivering mäts med ELISA och celldöd hos endotelcellerna utvärderas. 

Förväntat resultat/klinisk relevans: Studien leder till ökad kunskap om i vilken grad extracellulärt DNA frisätts frÃ¥n olika celler, hur detta DNA kan bidra till inflammation, och om frisättningen av detta DNA kan blockeras. SÃ¥dan kunskap är grundläggande för att kunna utveckla läkemedel mot dessa mekanismer. 

Vid systemisk lupus erytematosus (SLE) spelar autoreaktiva B-celler en viktig roll i sjukdomsutvecklingen. Benlysta (belimumab) används vid SLE för att nedreglera dessa, men påverkar alla B-celler som är beroende av B-cell-activating factor (BAFF). Vissa SLE-patienter har utvecklat inflammation i njurarna under behandling med belimumab. Om läkemedlet har effekt även på regulatoriska B-celler, vars syfte är att hämma/reglera aktivering av immunförsvaret, är detta av stort intresse att studera.

Systemisk lupus erytematosus (SLE) är en autoimmun inflammatorisk systemsjukdom. Sjukdomen är komplex och kan ge symptom från många olika organ, där njurarna angrips hos minst en tredjedel av patienterna. B-celler spelar en viktig roll för sjukdomsutvecklingen, bland annat genom att producera autoantikroppar. Det har därför utvecklats läkemedel mot B-celler, varav belimumab är ett av de som används vid SLE. Belimumab är en antikropp mot B-cell-aktiverande faktor (BAFF). BAFF hjälper B-celler att leva längre och genom att blockera BAFF minskar B-cellernas livslängd. Trots att behandling med belimumab vid inflammation i njurarna (nefrit) förefaller ha god tilläggseffekt har det även rapporterats om debut av njurinflammation under pågående behandling hos patienter utan historia av njurpåverkan. Vår hypotes är att hämning av BAFF med belimumab leder till en minskad population också av regulatoriska B-celler, vars syfte är att dämpa, reglera, aktivering av immunförsvaret och att detta kan bidra till utvecklingen av lupusnefrit.

Syfte: Att undersöka vilken påverkan som behandling med belimumab har på utvecklingen av regulatoriska B-celler.

Metod: Blodprov i armvecket (perifert blod) tas från friska personer och SLE-patienter vid Universitetssjukhuset i Linköping. Perifera blodmononukleära celler (PBMC) isoleras från blod genom densitetscentrifugering på Ficoll. B-celler och T-celler isoleras sedan från PBMC via negativ selektion med metoden magnetisk cellsortering. B-celler odlas ensamma eller tillsammans med aktiverade T-celler. Till odlingarna sätts sedan BAFF med eller utan belimumab för att utreda deras effekt på B-cellerna. Efter ett antal dagar så analyseras närvaron av regulatoriska B-celler och deras kapacitet att reglera aktivering och proliferation av T-cellerna.

Förväntat resultat/klinisk relevans: Studien kan bidra med kunskap om huruvida belimumab pÃ¥verkar utvecklingen av regulatoriska B-celler. DÃ¥ vissa patienter med SLE utan inflammation i njurarna över tid utvecklar nefrit under behandling med belimumab är ökad kunskap om läkemedlets verkningsmekanismer av stor betydelse för att kunna utföra adekvata ordinationer. Om belimumab pÃ¥verkar regulatoriska B-celler, och detta kan bekräftas i fler kohorter och studier, är detta nÃ¥got som i närtid kan monitoreras hos behandlade patienter med förhoppning om att undvika utveckling av lupusnefrit under behandling med belimumab.